FRINK Linked Data Fragments server

Matches in SemOpenAlex for { <https://semopenalex.org/work/W564451878> ?p ?o ?g. }

• W564451878 abstract "Nar man oppnar avhandling i arkeologi forvantar man sig formodligen att bli informerad om bevarade spar fran gangna tider. Det har ar helt annan slags avhandling. handlar om arkeologiamnets uppgifter och mojligheter i Reflektioner om detta ar forstas mycket valkomna. En avhandling med ett sadant tema skulle kunna belysa viktiga metodfragor inom arkeologin och dess relation till andra historiska vetenskaper. Tyvarr uppfyller dock denna avhandling inte nagra sadana forvantningar. Redan sjalva ansatsen ar allt annat an lovande. Forfattaren beskriver inledningsvis sin avhandling som en retoriskt sjalvbiografisk text och framhaller: Texten talar inte endast om mig, utan framfor allt till mig, vilket utgor hermeneutisk position dar skrivandet av texten inte blir traditionellt hypotesprovande utan form av improvisation dar mottagandet (som aven ar mitt eget) inte ar sjalvklart eller forutbestamt. Att skriva for sig sjalv duger inte i forskningssammanhang. Forskning handlar om att producera allmangiltig kunskap. Detta ar ett grundlaggande krav som ar gemensamt for alla forskningstraditioner, aven de hermeneutiska. Man kan inte friskriva sig fran detta genom att hanfora sin forskning till sarskild tradition. Forfattaren har last samling kritiska texter om arkeologin, sarskilt inom den s.k. postprocessuella traditionen. Avhandlingen bestar av referat och reflektioner kring dessa texter. ar dock sa otydligt skriven att det pa manga stallen ar svart att veta om forfattaren refererar annan text, om han refererar den instammande, eller ger uttryck for helt egna uppfattningar. Dessutom innehaller avhandlingen manga formuleringar som ar mycket svartolkade aven i andra avseenden. Nagra exempel foljer. Arkeologin ska undvika att bygga pa ett mote med ett forflutet som priori. Denna formulering verkar bygga pa ett missforstand om vad a betyder. Det ar filosofisk fackterm som nagot forenklat kan oversattas som av De traditionella arkeologer som forfattaren argumenterar mot har verkligen inte havdat att arkeologisk kunskap ar oberoende av (empirisk) erfarenhet. Att doma av sammanhanget tror forfattaren att priori betyder forutbestamt eller nagot liknande. ... sa soker jag i (den postprocessuella) arkeologin ett tecken pa metafysisk tillhorighet. Vad ar metafysisk tillhorighet? Ordet metafysisk verkar har anvandas som ett allmant forstarkningsord, inte i sin gangse filosofiska bemarkelse. Vi ska enligt forfattaren forsoka acceptera paradoxen att det forflutna existerar med samtiden. Detta later mahanda djupsinnigt vid forsta lasningen. Men las da noggrannare. Vilken innebord maste ge ordet existera for att kunna havda att det forflutna existerar med samtiden? Vidare, vilken innebord maste ge ordet samtidigt for att detta pastaende ska kunna stamma overens? Vi maste uppenbarligen definiera begreppen tamligen okonventionellt for att fa det hela att ga ihop. Nasta fraga som da installer sig ar: vad, om nagot, kan vinna genom sadan omdefiniering? Har vunnit nagra nya insikter och i sa fall vilka? Historien ar alltid mer an det den talar om. Vad betyder detta? I vilken betydelse av ordet verklig kan skildring vara mer an det som den skildrar? Stravan mot mer modern arkeologi borde darfor leda till att amnet forangas. Ett kemiskt amne kan forangas, men vad betyder det att ett akademiskt amne forangas? Forfattaren efterstravar en arkeologi som ger sig han at pluralitet och som skapar gronskande dynamik och diskussion, utan att omfamnas av skrikig relativism. Vad betyder det att relativism ar skrikig? oskrikig relativism acceptabel, och hur skiljer man dem at? Handlar forresten inte skrikighet om hur standpunkt presenteras snarare an om dess innehall? Den vetenskapliga arkeologin tjanar pa sa vis som auktoritet som kan binda nuet. Vad menas med att binda nuet? Ar arkeologer utrustade, eller villiga, att upplosa den moderna dikotomin mellan subjekt och objekt? Hur gor man nar man upploser uppdelningen mellan subjekt och objekt, om subjektet (forskaren) foddes nagra tusen ar efter att objektet (t.ex. gravsatt bronsalderskvinna) dog? Det ar latt att ge ett djupsinnigt intryck med hjalp av ord som flertalet lasare kanner igen men inte beharskar tillrackligt val for att kunna bedoma hur de anvands. Denna avhandling kan, sorgligt nog, anvandas som exempelsamling pa sadan skenbar djupsinnighet. Ur akademisk synvinkel maste detta misslyckande framfor allt vara ett resultat av bristfallig handledning. Mot bakgrund av avhandlingens omfattande referenser till filosofisk litteratur och terminologi borde det ha varit sjalvklarhet att forse doktoranden med handledare fran filosofiamnet. Trots alla otydligheter har avhandlingen ett omisskannligt ideologiskt budskap. Forfattaren vill ge upp iden att arkeologin kan ge tydliga besked om hur det forflutna var. Den sanning uttalar ar beroende av var position i tiden och rummet, och kan uppfattas som sann eller riktig endast utifran var kulturella, ideologiska och sociala kontext. Vad finns det da att satta i stallet? Jo, naturligtvis att anpassa historiebilden efter vad som passar vara nuvarande syften. I boken framhalls starkt att arkeologin har till uppgift att gora just detta, att skapa berattelser som passar nutiden. Forfattaren uttrycker en vilja att kunna hierarkisera representationer av det forflutna, dar historier som ar relevanta for samtiden ar ?riktigare? eller ?sannare? an andra. Han sager rentav att vi ska ta vart ansvar och skapa historia for samtiden. Da ar tillbaka i gangna tiders historieskrivning. Sa lange det funnits ett skriftsprak har kungasmickrare och andra opportunister sysslat med att aktivt skapa historia for samtiden. Det kravdes pa sin tid ett stort arbete och hard intellektuell sjalvdisciplin for att ersatta den traditionen med akademisk historievetenskap som gor sitt yttersta for att sa langt mojligt utrona hur det verkligen var, och som tydligt klargor den historiska kunskapens granser. I Sverige genomfordes detta lyft till stor del under 1900-talets forsta artionden. Man maste vara mycket historielos for att overge dessa landvinningar i tron att man haller pa att utveckla nagot slags nyare och battre arkeologi och historievetenskap, nar man i sjalva verket bara atergar till den slappare hallning till kallor och spar som radde fore den moderna historievetenskapens framvaxt. Historielosheten kan uppenbarligen vara ett problem till och med pa de institutioner som har till uppgift att utforska det forflutna." @default.
• W564451878 created "2016-06-24" @default.
• W564451878 creator A5049277633 @default.
• W564451878 date "2006-01-01" @default.
• W564451878 modified "2023-09-27" @default.
• W564451878 title "Retoriskt självbiografisk arkeologi" @default.
• W564451878 hasPublicationYear "2006" @default.
• W564451878 type Work @default.
• W564451878 sameAs 564451878 @default.
• W564451878 citedByCount "0" @default.
• W564451878 crossrefType "journal-article" @default.
• W564451878 hasAuthorship W564451878A5049277633 @default.
• W564451878 hasConcept C144133560 @default.
• W564451878 hasConcept C41008148 @default.
• W564451878 hasConceptScore W564451878C144133560 @default.
• W564451878 hasConceptScore W564451878C41008148 @default.
• W564451878 hasIssue "2" @default.
• W564451878 hasLocation W5644518781 @default.
• W564451878 hasOpenAccess W564451878 @default.
• W564451878 hasPrimaryLocation W5644518781 @default.
• W564451878 isParatext "false" @default.
• W564451878 isRetracted "false" @default.
• W564451878 magId "564451878" @default.
• W564451878 workType "article" @default.